Ja jävlar, nu har det gått ett år sedan den här bloggen skapades. Vad ska man säga? It’s been quite a ride, som Chuck Heston hade sagt. Jag har väl inte direkt snittat några hundra läsare per dag som andra populära bloggar gör, men det är ju inte konstigt. Hur ska jag kunna tävla mot bloggar med alla Pulitzer prisvärda inlägg om hur ointressant dagen varit, vad man ätit till middag, vad Madde sa till Petra på fyllan, vilket det senaste oerhört fula modehora plagget man köpt på H&M etc. Säg mig, HUR?! Det finns helt enkelt alltför många personer utan ett givande liv som behöver fly undan sin tråkiga närvaro - genom att läsa om andras tråkiga närvaro! Själv skriver man ju bara en massa insiktsfulla inlägg om ett genuint intresse man har... Men ja' ä inte bitter (eller originell med användandet av det citatet), fåren måste ju fylla sina dagar med något *host* meningsfullt dom med, annars dras väl rakbladet fram. Än en gång får jag citera Heston:



Nu när det är sagt är det inte mycket mer jag vill ha sagt, förutom att jag i fortsättningen kommer lägga mer tid på att skriva om saker jag redan äger, istället för saker jag nyligen köpt, som det blivit mycket av. Det var lite av ett mål med den här bloggen, att visa delar av mina olika samlingar som jag gillar extra mycket, med en motiverng om varför. Hittills har det inte blivit så mycket sånt, men det ska jag som sagt försöka ändra på. Annat som kommer upp så småningom är väl en ny banner, givetvis lika proffsigt gjord och high tech som den som är uppe nu. Utöver det kommer jag fortsätta som vanligt, keep on keepin' on!

Jag vill avsluta med att tacka mina trogna läsare av bloggen, hur få ni än må vara. Förutom att ni har ett liv har ni även en ypperlig smak och en fri vilja. God bless us, everyone!

Löning igen, en jävla massa pengar att bränna. Började med en tur till ONOFF i stan för att se om dom hade kvar Seinfeld säsong 9 i sin originalförpackning, som börjar bli lite av en raritet nuförtiden. Det hade dom inte men när jag frågade om dom hade några i lager fick jag veta att butiken ute i Ingelsta (10 min från där jag bor) hade ett ex kvar. Paranoid av tanken att någon jävel kanske tar den där sista kopian valde jag att gå dit direkt.

Den fanns där, ståtlig och vacker bland allt annat skit i hyllan. Borde givetvis redan haft denna säsong i samlingen tillsammans med de åtta övriga jag äger, men när den släpptes hade jag inte sett klart på säsong 8 än, så det blev uppskjutet. 

Förutom den boxen hittade jag även en annan som jag tidigare i bloggen nämnt att jag bara måste ha. Roots: The Next Generations, fortsättningen på klassikern Rötter som utan tvekan är min favorit bland miniserier. 99 kr, fanns inte en sekunds tvekan. Ska bli riktigt kul att se den för första gången, men först och främst ska jag se om Rötter en gång till, börjar bli dags för det, för som jag nämnde i det tidigare inlägget om Rötter så ser jag serien en gång om året, sex kvällar i följd. Så det blir sammanlagt tolv nätter med Rötter jag har att se fram emot - underbart!



Nedan ser ni två rariteter i samlingen - filmer med Tom Cruise! Har bara några enstaka bland mina DVD'er, då det aldrig varit någon favorit hos mig. På Heder och Samvete har jag dock aldrig sett, och den ska man bara ha sett under sin livstid, så när jag såg den för 39 kr på Media Markt senare under dagen kändes det rätt. De flesta kan väl det ökända meningsutbytet mellan Cruise och Nicholson vare sig man sett den eller inte:

Jessep: You want answers?
Kaffee: I think I'm entitled to them.
Jessep: You want answers?
Kaffee: I want the truth!
Jessep: You can't handle the truth!

Sen Mission: Impossible III 2-disc edition för 29 kr, var värt ett försök tycker jag eftersom Philip Seymour Hoffman är med där i värsta fall. Nu har jag så mycket film och TV-serier att kolla på att nästintill resten av sommarkvällarna kommer vara fullbokad åt att kolla på dessa.

Mässan öppnades kl. 09:00 för oss med Early Bird biljetter, kl. 11:00 för de övriga. Vi valde att gå till mässan redan vid sex på morgonen då vi inte var jätte säkra på var den låg, och eftersom vi inte skulle ta taxi dit. Inom 15 minuter hade vi hittat dit, Earl’s Court. Grinden var dock stängd, vilket förvirrade oss, så vi sökte efter andra ingångar till mässhallen – förgäves. I ungefär 40 minuter vandrade vi runt byggnad efter byggnd utan att hitta någon annanstans att ta oss in i. Till slut kom vi till baksidan av Earl’s Court, där ungefär åtta personer stod i kö. Vi frågade om det var till London Film & Comic Con dom köade till, och det stämde.

Vi fick förklarat för oss att grindarna brukar öppnas någon timma innan mässan ifall det är mycket folk som köar. Strax efter detta öppnades grindarna på både fram och baksidan av Earl’s Court och folket flödade in. Vi var ganska rappa och när vi till slut nådde Earl’s Court 2, där mässan skulle arrangeras, var vi på 19 respektive 20:e plats i kön. Än en gång var vi på plats, i en respektabel köplats, två timmar innan mässan öppnade. Det kändes väldigt, väldigt skönt. En sak mindre att oroa sig om. Inom en timme var det hundratals bakom oss i kön, som bara blev större och större. Efter två timmars väntande öppnades äntligen dörrarna till mässan.

Jag hade fått höra att autograf biljetterna skulle man få köa till längst inåt i hallen, innan man nådde dit så fick man gå förbi alla stånd med saker till salu. Sagt och gjort, vi gick i en ruskigt snabb fart förbi alla stånd och letade efter den stackars man som skulle dela ut biljetter till Shatner hela dagen. Vi fick ganska snabbt syn på en poster med två bilder på William Shatner, en från Star Trek dagarna och en från Boston Legal. Vi såg även den stackars ovan nämnda mannen och de många personer som rusade dit för att få en av de lägst numrerade biljetterna, vi blev snabbt en del av denna flock när vi tog raska steg mot honom. När jag kom fram fick jag min biljett där det stod nummer 19 på! 19 var ju ett otroligt bra nummer, bättre än jag kunde vänta mig och det fanns ingen chans alls att jag skulle missa att få träffa Shatner denna dag.

Möte 1: Autograferna

Shatner var sen till mässan och förväntades inte komma förrän vid 13:00, något vi blivit förvarnade om för någon vecka sedan. Vi hade alltså cirka fyra timmar att ta död på, vilket inte är så svårt i nördarnas paradis. Vid 12:00 tiden blev vi hungriga och köpte ett par mackor, innan vi satte oss ner bestämde jag mig för att gå till platsen där Shatner skulle signera, för att se ifall något var på gång – det var det. Folk hade börjat köa och jag frågade om han anlänt ännu. Jag fick svaret att han inte är där än, men förväntades komma alldeles strax. Alla som hade ett biljett nummer mellan 1-100 fick ställa sig i kön. Jag tog mina saker och ställde mig genast i kön, det kanske var 20-25 personer före mig. Jag betalade för de fem autografer jag skulle ha och nu väntade vi alla bara på att Shatner skulle anlända. När jag stod i kön så arrangerade jag sakerna jag skulle få signerat lite lätt, när jag sedan kollar upp igen så står han helt plötsligt där – självaste William Shatner AKA Captain James T. Kirk.

Det första jag la märke till var hur otroligt bra han såg ut för att vara i den åldern han är. Han såg pigg och glad ut, skämtade med sina assistenter lite innan allt började. Kände av att händerna skakade lite när jag höll i de saker jag skulle få signerat, det är inte varje dag man träffar en legend som denna. Till min stora glädje såg jag att han hälsade på ett fan som skulle få något signerat. Något som är vidare ökänt bland Star Trek fans är att Shatner brukar vara väldigt snabb när han skriver autografer och kollar sällan ens upp mot dom som får sina saker signerade. Enligt dom på mässan snittade han en autograf per sekund senast han var på Collectormania, år 2005. Han ska oftast även ha sin väldigt otrevliga agent vid sin sida som gör allt för att så många som möjligt får sina autografer samtidigt som dom får noll kontakt med Shatner själv. Inget sånt denna gång verkade det som, vilket lättade mig.

Till slut blev det min tur. Jag la fram grejerna, hans assistent frågade mig hur många jag skulle ha. Lappen med siffran fem inringat lämnades fram och medan han gjorde iordning dom kollade Shatner upp mot mig, log och sa

Shatner: Hello.
Jag: Hi, svarade jag tillbaka, gladare än jag varit på länge.

Han signerade sakerna i en lagom fart, medan assistenten frågade mig hur jag ville ha böckerna signerade. Han fick upprepa sig då jag inte hörde frågan som löd ”Blue pen or sharpie?” ”It doesn’t matter” svarade jag. Då signerade Shatner de två sista sakerna jag hade med mig, böckerna Star Trek Memories samt Star Trek Movie Memories. När det var gjort samlade jag ihop autograferna och sa:

Jag: Thank you very much.
Shatner: Thank you very much.

Han la betoning på ordet ”you” som ni kan se, vilket värmde extra mycket. Till skillnad från det jag hörde om Nimoy, då allt stämde om att han var trevlig och tog sig tiden att säga några ord, så fick jag raka motsatsen till vad jag hade väntat mig av Shatner. Även han var varm och trevlig. Hade jag fått ett lika kallt möte som så många andra Trekkies har fått av honom så hade ju givetvis det varit lite tråkigt. Först och främst var jag ju ute efter autograferna, men att ha fått ett sånt sällsynt bemötande av självaste Captain Kirk gjorde ju lyckan tusen gånger större. Efter detta satte jag mig ner och åt mackan som jag inte hunnit med förut, med ett dumt leende på läpparna som inte släppte på flera timmar.

Möte 2: Photoshoot

Redan två timmar senare var det även dags för photoshoot med densamme. Detta gick extremt snabbt. Det gick till ungefär så här; Shatner satt på en hög stol, person efter person fick ställa sig bredvid honom och le, få kortet taget, vänta några sekunder sedan gå därifrån och in kommer nästa. Så här sa fotografen varje gång:

”Next please! Big smile, and 3, 2, 1 *click* Hold please... thank you. Next please!”

Det hela gick på 5-10 sekunder. Själv gick jag fram till honom och kände mig lite osäker. Hade tidigare hört att han inte gillar när folk tar på honom, så att hålla om honom som jag gjorde med Nimoy var det inte frågan om. Istället la jag bara min vänstra hand lite lätt på hans rygg, log, fick kortet taget och gick sedan därifrån. Där tog mina möten med William Shatner slut för den dagen. Jag hämtade fotot på mig och honom några timmar senare, precis i tid till stängningsdags vid 18:00 tiden. Men mer väntade runt hörnet, nästa dag var det ju An Audience with William Shatner som väntade, ett föredrag med Q&A-stund på ungefär en timma.

Möte 3: An Audience with William Shatner

Föredraget blev lite försenat, som väntat när det var slutsålt och totalt 600 personer som skulle se detta spektakel. Extra stolar fick hämtas då de räknat fel på sålda biljetter, vissa hade fått samma nummer på sina etc. Jag hade stolplats 152, hyffsat nära scenen. Tiden kommer då William Shatner presenteras och det märks direkt vilket proffs han är. Han flirtar med publiken, skämtar fritt och är oerhört intressant att lyssna på, vad det än är han pratar om. Under föredraget pratar han och får frågor om allt möjligt. Under timmen får vi bl. a veta att han har fyra nya serier på gång, att hans favoritfärg är röd, han tycker att Patrick Stewart var den kapten med mest klass medan hans favorit var Janeway, baserat på att hon är en kvinna.

Speciellt intressant var det att höra om hans åsikter angående sin regi och de problem han hade när han gjorde Star Tre V: The Final Frontier. Han erkände att han inte var bra med att jobba inom en viss budget och att slutet blev som det blev pga problem med budgeten och special effects delen. När han fick frågan angånde vilken Star Trek film han tycker bäst om, svarade han skämtsamt ”Well, Star Trek five of course!” Men mot slutet erkänner han att så bra var inte filmen, utan att nämna vilken hans favorit är.

Han pratade även en del om det nya projektet The Captains. Han hade åkt hem till samtliga kaptener inom loppet av några dagar och intervjuat dom. Han ville även försöka ordna en intervju med den nya Captain Kirk, Chris Pine. Han berättar att Avery Brooks även är en professionell musiker och att han bad honom göra lite av musiken som kommer spelas upp under dokumentären, något Avery Brooks gick med på.

Shatner avslutar det hela med att tacka alla som kommit för att träffa honom på mässan. Han lämnade scenen till stora välförtjänta applåder och det var det sista jag fick se av honom. På vägen ut fick samtliga i publiken ett snyggt, limiterat foto på Shatner i måttet 30x40 cm.

Ja, det var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma, precis som det var när jag träffade Leonard Nimoy på Collectormania förra året. Nu har jag inom loppet av strax över ett år träffat de två skådespelarna jag allra helst velat träffa. Det känns stort, väldigt stort. Nu till lite bilder...

Mina autografer:





(Franklin Mints Tridimensional Chess Set Manual)



(Star Trek Memories & Star Trek Movie Memories)



Överblick på mässan:







De olika köpen från mässan och London i övrigt:



(Wrath of Khan San Diego Comic Con exclusive figur av Chekov)



(Trivial Pursuit, the Star Trek edition!)



(The Search for Spock bildbok från när filmen släpptes)



(Soundtrack från originalserien samt promosingel från Generations)



(Burger King glas, som ej släpptes i Sverige tillsammans med figurerna, som de dock gjorde i England och USA, bl. a. Nu är det verkligen komplett!)



(Otroligt snygg ram som matchar den jag köpte förra året till en av mina Nimoy autografer)



Fotot vi fick för att ha varit på Shatner talken:



Det var utan tvekan en av de bästa upplevelser jag någonsin haft. Nu kan jag säga att jag träffat William Shatner, Captain James T. Kirk själv. Nu fattas det bara att jag får träffa de resterande skådisarna från originalserien; George Takei (Sulu), Nichelle Nichols (Uhura) och Walter Koenig (Chekov).

(man who met) Kirk out.

Jag har ruvat på ett blogginlägg i ungefär fyra månader nu, för att vara på den säkra sidan ifall allt skulle skita sig. Det verkar ha gått vägen, så här kommer det...

Som de flesta redan vet är jag ett stort Star Trek fan. Förra året var mitt bästa, pga många olika anledningar. En av de största anledningarna till det var för att jag, på en mässa i England, fick träffa den kändis jag velat träffa mer än någon annan i många år nu - Leonard Nimoy, AKA Mr. Spock! Just nu ska jag inte dra den historien, det gör jag en annan gång, men att jag mött Nimoy har en viss betydelse för detta inlägg. Det var nämligen genom mitt möte med Nimoy som jag fick vetaa mer om Showmasters, som Storbrittaniens största mässarrangörer. I samband med Nimoys ankomst till Europa registrerade jag mig på deras forum, som de använder för att ge information om kommande mässor och där de tillkännager de nya gästerna på de många olika mässor dom driver.

Hursomhelst, jag besöker väl forumet någon gång i veckan, bara för att ha koll på ifall någon riktig stor gäst skulle komma till någon av mässorna. London Film & Comic Con är Storbrittaniens största mässa som har att göra med film och serier. Det var under detta subforum där vi medlemmar fick höra av ägarna att det om tre dagar skulle komma ett STORT tillkännagivande angående en STOR gäst som var klar för mässan. Det första och enda jag tänkte för mig själv var: "Snälla säg att det är Shatner, SNÄLLA säg att det är Shatner!"

För er som behöver lite hjälp med att identifiera vem William Shatner är, avbryter jag berättelsen en stund för att meddela er om att William Shatner spelade en av de mest kända karaktärerna som porträtterats i film och TV någonsin: Captain James Tiberius Kirk. Han var med i originalserien sat de sju första Star Trek filmerna. Utöver Star Trek har han varit med i serier som T.J. Hooker och Boston Legal.



Åter till topic:

Dagarna gick, spänningen ökade. Kvällen kom och jag, tillsammans med flera hundra andra besökare på forumet, väntade ivrigt på att få veta vem nästa gäst skulle vara. Jag måste ha uppdaterat sidan över hundra gånger den sista halvtimman. Sista gången jag uppdaterade sidan tog det lite längre tid än väntat - nu jävlar var det på gång! Sidan visades och det stod följande:

Latest guest announcement: William Shatner

Jag blev helt jävla till mig och skrek som en galning. Vad var oddsen liksom? I princip den enda gäst som skulle kunna få mig att åka utomlands för chansen att få träffa denne. Förra året hade jag ju träffat självaste Mr. Spock, när nu det var gjort är det utan tvekan William Shatner som stod högst upp på listan över kändisar jag helst skulle vilja träffa. Jag behövde ingen tänketid - jag skulle dit. Mässan var den 17-18:e juli, så jag hade minst fyra månader på mig att planera allt i minsta lilla detalj - vilket jag nu gjort.

Det är inte bara autografer man som gäst kan ta del av. Man kan även välja att ta kort tillsammans med Shatner, sen har han även en inplanerad "Talk" på söndagen. Jag bokade biljetter till båda grejerna. Det här är ju inget som kommer hända många gånger, det är inte ofta Shatner kommer till mässor i Europa, dessutom är han 79 år gammal, så det var inget tvivel om saken. Jag fick med mig Björn, som hängde med mig senast det var mässa i England, även denna gång. Detta är vad vi bokade:



Två stycken Early Bird entries, som innebär att vi kommer in i mässan två timmar tidigare än de med standard biljetter. Detta kände jag att jag var tvungen att ha, då risken alltid finns att man skulle gå miste om att få autograf av Shatner om det var alldeles för många i kön före. Mässan öppnar kl 9, vi kommer vara där vid 6:30.

Två stycken standard entries till söndagen, då det inte är bråttom med något just den dagen. Talken som Shatner har är inte förrän på eftermiddagen.

Photoshoot with William Shatner, ett kort tillsammans med Captain Kirk?! Självklart!

An Audience with William Shatner, ett framträdande av Shatner där han pratar om Star Trek och en massa annat - får inte missas!

Vi flyger till London nu på fredag och kommer hem på måndag natt. Jag fick ta ledigt på fredag eftermiddag samt hela måndagen, men det är ju ingenting. Sammanlagt kostade det, för tur & retur flyg samt hotell i tre nätter endast 1384 kr. Det som kommer kosta är allt man ska köpa på plats, det blir ju en hel del annat också, garanterat. Actionfigurer i mängder kommer köpas, bl. a.

Detta är de fem saker jag ska få signerat av Shatner:



Bok skriven av Shatner, om minnena han har från originalserien.



Ännu en bok skriven av Shatner, om minnena han har från inspelningarna under de sju filmerna han medverkade i.



Manualen till Franklin Mints 3D schack, tidigare signerad av Leonard Nimoy - nu ska den bli komplett!!



Foto på Cpt. Kirk från originalserien.



Foto på Cpt. Kirk från en av filmerna.

Det är som sagt bara en gång man har den här chansen, så det är inte läge att snåla nu!

Jag kände mig även tvungen att köpa en Star Trek t-shirt att ha på mig på mässan. Visst har jag redan en, men det är en stor bild på Mr. Spock på den, och eftersom Shatners ego är större än detta universum kändes det bättre att ha något annat på mig - bara utifall att. Beställde den lite sent då jag glömt bort det totalt, men fick turligen hem den igår i god tid till mässan:



 På fredag åker jag, förhoppningsvis har jag en jävla massa att rapportera om när jag är tillbaka. Jag lämnar er nu med detta väl utvalda ord:

KHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!

Loppisen igår var den bästa jag varit på detta år, iaf när det gäller filmköpande. Dom hade till och med ett ALF pussel! Tyvärr hade jag det redan, men det var kul att se. Dessa filmer köpte jag igår:



Krigets Vargar (med Richard "Shaft" Roundtree & Richard Harris) - 10 kr
Children of the Corn - 10 kr
Letters from a Killer - 10 kr
A History of Violence (Cronenberg!) - 10 kr
Hot Shots (köpte tvåan förra veckan, så detta var perfekt!) - 20 kr
Robin Hood 2-disc edition (Out of print) - 20 kr
Predator 2-disc edition - 20 kr
Batman Begins 2-disc edition - 20 kr
The Last Samurai 2-disc edition - 20 kr

Snubben jag köpte alla 2-discarna av samt Hot Shots! hade minst 10-15 filmer till som jag hade velat köpa. Dock hade jag inte tillräckligt med pengar med mig, sen var jag tillräckligt nöjd redan också. Hoppas han kommer tillbaka någon annan gång.

Dansar Med Vargar är en av mina favoritfilmer, definitivt topp 5 någonsin, kanske till och med topp 3. Därför var jag bara tvungen att köpa den här godingen när jag såg den, efter att ha varit ute efter en jävligt länge. Den har ju utgått sedan en lång tid tillbaka, inte alltid en koreansk limited edition DVD läggs upp på Tradera precis. 500 spänn plus porto fick jag betala, och det gjorde jag gladeligen! DVD'n är limiterad till 6000 kopior och är formad efter dagboken huvudkaraktären John Dunbar, AKA Dances with Wolves, använder i filmen. Utöver filmen bjuds vi på en jävla massa extramaterial, totalt är det fyra discar, production notes och färgfoton från filmen som man får till den här coola versionen.

Jag hade redan den svenska 3-disc versionen av filmen på DVD, men jag var ändå tvungen att ha den här. Köpte även ett staffli till boxen så att den pryder hyllan extra fint!