Den som väntar på något gott är förhoppningsvis en tålmodig jävel - det är inte jag! Jag köpte en bok för snart två månader sedan och fick den först sent förra veckan. Personen ifråga var tydligen väldigt upptagen, därav förseningen. Som plåster på såren fick jag lite extra godis med i paketet, meddelade han, och visst fick jag det! Boken jag köpte var Star Trek - The Collectibles, en samlarguide till de många olika samlarsaker av Star Trek (originalserien, den enda jag gillar) som släppts under åren. Säljaren var författaren själv, som jag fick kontakt med genom ett samlarforum för Star Trek fans. Han var snäll nog att signera den åt mig också och bad så hemskt mycket om ursäkt för förseningen, vilket gjorde det hela OK.



Boken är fylld med bilderoch info om de olika samlarföremålen, verkligen en TOS-samlares dröm! Jag är mycket nöjd med köpet. Sen fick jag även den här:



En samlartidning som han var med och skrev, om de många olika Star Trek serierna och dess samlargrejer. Jag hade tänkt köpa denna av honom vid ett senare tillfälle, men fick höra att den hade utgått så jag trodde att jag skulle få vända mig till Ebay, men icke! Till sist fick jag även denna:



En t-shirt med bokens cover på framsidan och tidningens cover på baksidan. Kul grej faktiskt!

Kirk out.

Jag hatar remakes, det är djävulens påhitt. Men när det endast kostar nio kr för en remake som, till skillnad från de flesta andra, inte förstörde originalet och dess huvudkaraktär kunde jag ha överseende med detta när CDON sålde utvalda titlar för nio kronor, där mitt val blev följande:



Ja, nio kronor är nio kronor.

Loppisen igår lämnade mycket att önska, jag hittade en sak, en CD för fem kronor. Det blev Survivors Greatest Hits, ni vet, bandet som gjorde mycket musik till Rocky filmerna (bl. a Eye of the Tiger)



Better luck next time.

Nu, efter över ett års väntan, har jag kompletterat min samling av Star Trek figurer från förra årets Burger King kampanj. Det har inte varit lätt, inte lätt alls. Har krävt mycket tid, resande, tålamod och pinsamheter från min sida. Sammanlagt var det 16 figurer att samla på, ganska snabbt fick man reda på att man inte var tvungen att köpa ett Kids Meal vid varje tillfälle, man kunde få köpa dom enskilt om man bad om det i kassan (där kommer pinsamheten in!)

Det svåra var ju faktumet att jag inte har en Burger King restaurang i min stad (Norrköping), så jag fick åka till Linköping varje helg förra sommaren efter loppisen vid himmelstalund för att köpa veckans fyra nya figurer, under en period på ungefär två månader då dom fanns tillgängliga. Jag åkte ju inte dit enbart för att köpa figurerna, men det var målet jag hade när jag släpade med mig några vänner dit vecka efter vecka. Givetvis så hade olika Burger King restauranger olika sätt att se på reglerna, ena skitstället mitt i centrum bytte inte varje vecka som dom skulle, idiotjävlarna. Dom sa att dom byter figurer först när alla de hade i lådan var slut, vilket ALDRIG hände under alla gånger jag var där. Stack till en Burger King utanför centrum istället, där dom gjorde som dom skulle. Jag kom upp i totalt 15 stycken, och favoriten, Mr. Spock, var givetvis den sista jag fick tag på. Jag gjorde även några enstaka byten genom det svenska Star Trek forumet för att öka samlingen.



Jag hade alltså bara en kvar, USS Kelvin, men den fick jag aldrig tag på. Jag ville inte använda mig av Ebay då jag ville fixa mina figurer utan att använda den "lätta vägen ut". Jag sökte efter denna lilla figur på skeppet USS Kelvin på olika samlarforum, med ett litet hopp om att NÅGON kanske skulle ha en liggandes hemma. Icke. Vände mig till slut mot Ebay där den nog var den mest sällsynta av alla figurer. Priserna var löjliga, antingen var priset på själva figuren alltför högt eller så var portot tio gånger dyrare än själva figuren.

Till slut lyckades jag få tag på en som hade några USS Kelvin till övers, genom ett amerikanskt samlarforum för Star Trek fans. Han ville inte ens ha något för besväret, inte ens portopengar. Han skickade den - inget. Helvetet kom visst bort med posten någonstans emellan USA och Sverige. Han var snäll och skickade en till tids nog, som igår äntligen nådde mig:



Ett års väntan är alltså över och samlingen är nu komplett!



Captain out.

Jag kände på mig att denna loppmarknad skulle bli något riktigt jävla speciellt, sett till storleken. Det hade varit jättefint väder hela veckan, varmt som in i helvete, då brukar det oftast bli en ganska stor loppmarknad med många stånd. Resultatet blev en av de större loppisarna jag sett på Himmelstalund. Trots att det var så mycket hittade jag inte övderdrivet mycket ändå, det blev fem filmer:



Fyra skräckisar och en (inplastad) actionrulle. Jag fick alla dessa för 60 kronor!

Hoppas vädret håller i sig till nästa vecka.

Veteranen Rue McClanahan, kanske mest känd som karaktären Blanche Devereaux i komediserien The Golden Girls (Pantertanter), har gått bort vid en ålder av 76 år.

Det är en tung förlust för min del, på ett sätt känns det nästan som att förlora en släkting. De fyra pantertanterna har alltid känts som mina plastis mor/farmödrar. Jag växte upp med att kolla på den serien, verkligen hela tiden. Såg den oftast med morsan, brorsan, och de gånger min mormor var på besök var det ingen frågan om vad vi skulle se på. Det blev en tradition, och det händer än idag att vi sätter på en säsongs DVD i spelaren för att se några avsnitt. Pantertanter var en stor del av min barndom och jag gillar serien minst lika mycket nu som då.

Det här är den tredje skådespelerskan vi förlorat av de totalt fyra som hade huvudrollerna i Pantertanter. En har dött varje år sedan 2008. År 2008 var det Estelle Getty (Sophia Petrillo) som gick bort, år 2009 var det Bea Arthur (Dorothy Zbornak), och nu år 2010 var det dags för Rue McClanahan att lämna oss. Tragiskt är bara förnamnet. Nu är endast den äldste av de fyra, Betty White, vid liv. Hon var för några veckor sedan värd för Saturday Night Live och spelar in en ny komediserie för tillfället, så förhoppningsvis är hon kvar länge till med oss.

Jag skrev till Rue McClanahan ett par gånger. Första gången bad jag om en autograf, och fick en, vänligt nog. Andra gången skickade jag två stycken cast foton tidigare signerade av Betty White (Rose Nylund) och Bea Arthur, dom fick jag däremot aldrig tillbaka, så dom måste ha försvunnit på vägen dit eller tillbaka, det sved jävligt mycket. Fick göra om allt, men började inte med det förrän något år senare. Började med Betty White, fick tillbaka fotona signerade. Skickade dom till Bea Arthur, fick tillbaka fotona signerade, bara någon vecka innan hon gick bort. Jag valde att inte skicka dom till Rue McClanahan direkt då jag inte ville störa henne med en autograph request när hon precis förlorat en nära vän. Så jag väntade ett tag, under tiden hann hon operera in en pacemaker, så det kändes inte lägligt att skicka en autograph request då heller, så jag väntade med det igen, och nu några månader senare visade det sig vara för sent. Jag har alltså inget cast foto signerat av de tre tjejerna, och kommer aldrig få det heller, tyvärr. Dock har jag allas autografer separat, det duger mer än väl för min del.



Till sist vill jag bara säga, det så många runtom i världen säkert tänker just nu...

Thank you for being a friend.