Låt er inte luras, femhundringen är bara där för att det ska se ut som att jag har en hel jävla bunt femhundringar i sedelklämman. I ärlighetens namn är det bara en femhundring och en massa tjugolappar innanför den, som givetvis inte syns. Är folk dumma nog att rösta på något av de partierna som ingår i alliansen borde dom väl gå på något så simpelt, eller?

Men jag är ju inte på långa vägar klar än, det kommer krävas en jävla massa mer för att jag ska kunna bli en värdig allianbög. Jag har tänkt på vad jag behöver för att lyckas med detta, och har kommit fram till att jag bl. a kommer behöva:

*Sju stycken Armani kostymer, en för varje dag i veckan
*Köpa en tunna hårgelé, ändra frisyr till bakåtslickat och alltid se till att ha en kam med i kostymfickan. Varför? För att kunna rätta till den om något oförutsett skulle hända, t. ex om man ser en person utan sjukpenning och man givetvis då tar tillfället i akt och skrattar sig så fördärvat att frillan, precis som med moralen i Sverige, gått åt helvete
*Gå omkring med ett överlägset leende, helt utan grund
*Gå till en språkcoach och ändra mitt uttal till så överklassigt/homo som möjligt.
*Skaffa ett par glasögon eftersom jag spenderat mitt liv med att kolla på siffror
*Glömma bort precis alla värderingar jag växt upp med, dom passar ändå inte in i detta Sverige

Kort sagt vill jag gå från att vara den här killen:



Till den här killen:



Nu är ju det här endast det jag behöver göra för syns skull. För att bli en fullblodig alliansbög måste jag givetvis bete mig som en, på riktigt. Därför ska jag hädanefter när jag går på stan göra följande saker:

*Sparka ner varenda pensionär jag ser
*Spotta på varje ungdom jag stöter på
*Sno ett par kryckor från en nyopererad person med orden "Nu är semestern slut, sätt igång och jobba annars får du inga pengar!"
*Slänga ett gäng snart värdelösa femtioöringar så hårt jag kan på alla fattiga jag får syn på

Och *vips* så är transformationen klar och jag kan stolt kalla mig för en alliansbög.

Om jag ska vara något seriös en kort stund så har jag varit sugen på en sedelklämma ett bra tag nu, ända sedan jag sett dessa användas frekvent i TV-serien The Sopranos. Efter att dessutom ha läst Johannes utmärkta blogginlägg om kontanternas vara eller icke vara i samhället kände jag att det var dags att använda kontanter ännu mer än vad jag tidigare gjort. Jag är trött på att ha mina kontanter i plånboken då den känts överflödig ett tag nu. Därför fick det bli en sedelklämma. Får jag mynt tillbaka i växel blir det enklare för mig att lägga dom i min lilla sparbössa jag har här hemma. Win-win.

Om ni ursäktar mig så ska jag bege mig ut, jag hör nämligen någon skrika i smärta så jag tänkte pröva på det där med att sparka på den som redan ligger ner. Övning ger färdighet!

Har ni någonsin fått en liten och oskyldig crush på en skådespelare/skådespelerska förut? Som gjort att ni genast vill fördjupa er i den personens TV och filmografi? Det är inte ofta det händer för min del, det är väldigt få skådespelerskor jag anser mig vara ett fan av. Antagligen för att filmografin oftast brukar bestå av minst hälften skit (romantiska komedier, tråkiga chick flicks etc) när det kommer till kvinnor i Hollywood, om man räknar bort storheter som Meryl Streep och Susan Sarandon kanske ("höhöhö, men sistnämnda var ju med i Thelma & Louise ju" - även skit kan smaka gott ibland!)

Edie Falco fick jag upp ögonen för nu under min andra genomgång av The Sopranos och har snabbt ökat i popularitet hos mig. Det är helt galet hur jävla bra hon är i rollen som Mrs. Carmela Soprano. Hon var full av dubbelmoral och motsägelser, gick på gränsen till att vara otrogen och tog några steg över den vid ett tillfälle. Med tanke på hennes tillvaro, kan man klandra henne? I slutändan gjorde hon ändå allt för familjen. Hon var stark nog att vända andra kinden till när det behövdes för att bevara familjen, som alltid var prioritet nummer ett i hennes hjärta. Man känner för henne, stör sig på henne, gläds för henne, skrattar med och åt henne. Hon lyckades visa alla möjliga sidor av karaktären, både de goda och de onda. Bland en röra av otacksamma snorungar och empatilösa gangsters var hon den som fick livet att funka för alla - vilken kvinna! Vilken skådespelerska!

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om The Sopranos gjorde hon sig verkligen förtjänt av de tre Emmys hon vann för rollen för att inte tala om de många andra nomineringar och vinster hon fick för samma roll.



Om vi lämnar The Sopranos för tillfället kan vi istället prata lite om en annan HBO serie hon medverkat i; Oz. Det var så länge sen jag såg serien på TV3 att jag hade glömt bort att hon medverkat i den serien totalt. Hon var med i lite över en tredjedel av serien, 23 avsnitt och tre säsonger för att vara exakt. Detta gör ju bara att man längtar ännu mer tills den dag jag äntligen köper den kompletta serien på DVD, som jag länge tänkt göra men inte kommit till skott med än. I Oz spelade hon karaktären Officer Diane Wittlesey, en kvinnlig vakt i Emerald City. Mycket mer kommer jag tyvärr inte ihåg för att kunna gå in på detalj. Något jag däremot kommer ihåg är att hon gjorde en av de skönaste sakerna i serien genom att nita den otroligt jobbiga karaktären Claire Howell, även hon en kvinnlig vakt på samma fängelse och förmodligen en av de största subborna i TV-historia.



För att spola fram ungefär ett decennium kommer vi till hennas karriär i nutid där hon för tillfället spelar huvudrollen som sjuksköterskan Jackie, i komediserien med det passande namnet Nurse Jackie. Ja, ni hörde rätt. Förutom att vara en otroligt bra skådespelerska kan hon även vara riktigt jävla rolig. Hon (och serien) mixar humor med drama på ett perfekt sätt, till skillnad från Scrubs som gör ett halvtaskigt försök med en för stor betoning på humor som blev gammalt efter en säsong. 



Jag upptäckte Nurse Jackie väldigt nyligen. Jag hade velat se serien ända sedan jag hörde talas om den, men då den gått på SVT har det inte varit några sändningstider jag hat koll på. För några veckor tipsade dock min bror mig att jag skulle kolla på en viss serie vid en viss tidpunkt, jag glömde bort tiden och gick in på www.tv.nu för att kolla upp det igen, då stod det där strax under den TV-serien jag blev tipisad om - Nurse Jackie kl. 22:30! Klickade på titeln för att få lite mer info och BINGO! Det var första avsnittet av första säsongen, första repriseringen av serien på SVT. Jag såg till att sätta klockan på alarm så att jag inte skulle glömma. För att göra en lång story kort tog det bara två avsnitt för mig att veta att det här var en serie jag skulle komma att följa slaviskt, och beställde säsong 1 på DVD från engelska Amazon. Efter fem dagars väntan fick jag DVD'n idag:



Jag valde den engelska DVD'n eftersom den svenska är helt utan extramaterial. 182,53 kostade säsongen - frakt inräknat, inte helt fel. Ska bli kul att se resterande 9 avsnitten av första säsongen och ser verkligen fram emot att få se säsong 2, om det nu blir på DVD eller TV vetifan. Får se vad som hinner släppas först, DVD'n i England eller avsnitten på svensk television.

Edie Falco blev vid den senaste Emmy galan den allra första kvinnliga skådespelerskan som vunnit en Emmy i de två kategorierna Bästa Kvinnliga Huvudroll i en Dramaserie och Bästa Kvinnliga Huvudroll i en Komediserie. Det blev hennes fjärde Emmy statyett i den stora samling priser hon har där hemma.



Nurse Jackie är nu inne på sin tredje säsong i USA och fler lär det bli då både tittarsiffrorna är höga och kritikerna är lyriska över serien.

När jag googlade henne för ett tag sedan fick jag även reda på att Edie Falco är halvsvensk! Det kom som en liten chock, hade ingen aning om detta och det gör ju knappast att man gillar henne mindre. Hennes mamma är tydligen svensk medan pappan är italienare. Hon klämde ur sig kommentaren att med en svensk mamma och en italiensk pappa blev det en jävla massa köttbullar till middag när hon var liten. Annan intressant trivia jag hittade var att hon nyligen vunnit en kamp mot bröstcancer, har två barn som hon adopterat och är efterlyst för stölden av mitt hjärta. Hon är ingen typisk Hollywood snygging, istället innehar hon en viss naturlig skönhet som få andra kan stoltsera med.

Jag avslutar denna hyllning till den bästa skådespelerskan på TV med några favoritscener ur The Sopranos, där hon visar just hur bra hon är:

Hest-Fest är en dag om året då vi hedrar den bortgångna skådespelaren Charlton Heston genom att ha en filmkväll i hans ära. På schemat är ett urval av klassiska Charlton Heston filmer.

Utöver filmtittandet kommer vi ha en liten grillfest och under kvällens gång kommer vi även ha några utvalda Heston-relaterade aktiviteter. Snacks, godis och en mängd olika förfriskningar bjuds gästen på.

Årets upplaga av Hest-Fest blir den tredje på lika många år, första ägde rum år 2008. Hest-Fest är ett av mina egna påhitt, jag kom på idén någon gång under 2008, jag ser det lite som välgörenhet/utbildning. De flesta unga i Sverige känner ju bara till honom tack vare Michael Moores intervju med honom i filmen (det är ingen dokumentär) Bowling for Columbine. En intervju som tyvärr bara är full med lögner, falska påståenden, ogrundade påhopp och en jävla massa edits i klipprummet efter att intervjun gjordes.

Målet med Hest-Fest är därför att visa den sida av Charlton Heston som de flesta idag inte känner till - hans otroliga skådespelarkarriär på över 50 år, men även lite om mannen själv som de flesta förmodligen heller inte känner till. Saker som att han var gift med sin fru i 64 år, kämpade för svartas rättigheter under 60-talet sida vid sida med Martin Luther King (innan sånt var populärt i Hollywood), stred i 2:a världskriget, gav hela sin lön till produktionen av filmen Major Dundee för att minska kostymnissarnas involvering med skapandet av filmen. Såna grejer.

Heston har gjort så mycket som är värt att se. Han har spelat allt och alla, från Moses till en tysk nazist, från den sista mannen på jorden till den enda talande mannen på en planet bebodd av apor, från ett helgon till en hårdkokt polis, från en cowboy till en pirat. Han har varit med i alla genrer och subgenrer ni kan tänker er; västern, krigsfilm, action, sci-fi, komedi, mastodontfilmer, katastroffilmer och drama. Därför är det alltid lika svårt att välja vilka filmer som ska ses under årets Hest-Fest. Det är dock minst lika roligt som det är svårt. Efter mycket tänkande kom jag fram till dessa tre filmer som kommer ses under morgondagens Hest-Fest:







Den sista filmen har jag ännu inte sett och köpte den exklusivt för denna kväll. En liten tradition under föregående Hest-Fests har varit att jag inkluderar en Heston film som jag heller inte sett än, för att göra det lite roligare för egen del också.

Jag försöker alltid hitta på något nytt till varje Hest-Fest, en ny aktivitet eller något annat. I år har jag anordnat en frågetävling. Frågorna kommer handla om filmen vi precis sett, så tävlingen är uppdelad i tre delar. När kvällen är slut kommer personen med flest rätt i frågetävlingen få den ärofyllda trofén ’The Chuck-Buck’, som kommer vara full med priser till vinnaren. En annan aktivitet vi alltid har under kvällen är en omgång av "Pin the tail on the damned dirty ape", ni kan säkert dra era egna slutsatser om vad det är för något.

Ja, Hest-Fest är fanimej årets höjdpunkt efter julafton. En dag och kväll helt dedikerad till Charlton Heston och hans filmer med god mat, gott sällskap, dricka och annat gott, det blir fan inte mycket bättre än så! Återkommer inom de närmsta dagarna med bilder från kvällen.

"I have played three presidents, three saints and two geniuses. If that doesn`t create an ego problem, nothing does." - Charlton Heston

Inom loppet av åtta månader har jag nu sett samtliga avsnitt av HBOs mästerverk The Sopranos – två gånger om. Jag har aldrig tidigare sett om en serie bara några månader efter att jag först sett klart den, kan inte tro att det är ett vanligt förekommande fenomen hos andra heller, vilket kanske ritar upp en bild av hur mycket jag älskar den här serien. Först såg jag den genom att låna säsongerna av min vän Björn, sen gick jag igenom serien en gång till när jag köpte Deluxe Gift Set boxen för några månader sedan.

Jag har nog aldrig varit med om en serie som har den höga kvalitet The Sopranos innehar minut efter minut, avsnitt efter avsnitt, säsong efter säsong. Nej, det finns bra serier, sen finns det serier som The Sopranos, som är i en klass helt för sig själv. Det känns som att man ser en något kort film varje gång man ser ett avsnitt i serien. Det är så mycket som händer hela tiden, så många bollar i luften. Man kan t. ex tro att det är flera avsnitt kvar innan person X ska bli mördad eftersom han inte fuckat upp tillräckligt mycket än, 45 minuter senare är karaktären död och på god väg att bli begraven. Otroligt hur mycket dom får plats med i de ungefärliga 55 minuterna de flesta avsnitten ligger på. Psykologin, symbolismen och de många olika story arcs genom hela serien är andra fält som serien utmärker sig i.

Dom flesta serier har avsnitt som varierar mellan avsnitt som är dåliga, mindre bra, ok, bra, väldigt bra, skitbra, perfekta. Kvalitén i The Sopranos är så hög att avsnittena endast varierar mellan skitbra och perfekta. Så jävla jämn är serien från början till slut.

Skådisarna som spelar karaktärerna är perfekt valda och gör sina roller så bra att jag har svårt att se dom som något annat i andra roller. James Gandolfini (Tony Soprano), Tony Sirico (Paulie Gualtieri), Steven Van Zandt (Silvio Dante), Michael Imperioli (Christopher Moltisanti), Dominic Chianese (Corrado ”Junior” Soprano) och Steve Schirripa (Bobby Bacala) utgör den viktigaste delen av Soprano familjens gäng och är helt jävla underbara att skåda. Favoriten är ju helt klart Paulie Gualtieri, som är en av de roligaste karaktärerna jag någonsin sett i en så seriös TV-serie förut. Stentuffa Furio är en annan favorit, även teddybjörnen Bobby Bacala är så okyldigt härlig. Utanför gänget är framförallt Mrs. Soprano spelad av Edie Falco värd att nämna, tycker att hon är en av de absolut bästa skådespelerskor jag sett förut och de tre Emmy statyetter hon vann för rollen som Carmela Soprano är minst sagt välförtjänta.

Ja, sen får vi ju inte glömma dottern Meadow Soprano, som måste vara en av de hetaste tjejerna i Hollywood just nu! Eller vad säger ni, grabbar?

Gästskådespelarna som kommer och går genom säsongernas gång går inte av för hackor heller. Vi får se bl. a Steve Buscemi, Robert Loggia, Joe Pantoliano, David Proval och Max Casella m.fl. Visst, det kanske inte är namn alla känner igen, men det är ändå skådespelare man sett på annat håll och som alltid gör bra ifrån sig.

Jag skulle utan tvekan kunna börja om på serien ännu en gång redan nu utan att riskera att bli trött på serien. Jag väljer dock att avstå då det förmodligen inte skulle vara bra för min vikt. När man ser på The Sopranos blir man nämligen alltid sugen på något gott. Karaktärerna i serien äter nästan i varannan scen och det är alltid något som ser riktigt jävla gott ut, vare sig det är en macka, pizza, rått pålägg, glass, italienska bakelser, ziti, manicotti - det vattnas i munnen direkt! Därför blir det oftast så att man käkar något gott till avsnittena så att man inte känner sig utanför.

Serien har så stort inflytande och en sådan stor effekt på vardagslivet att efter enbart några avsnitt börjar man snacka ”mafioso”, det helt klart dundersköna sättet alla gangstrar i serien pratar på. Det finns vissa nyckelfraser som helt klart satt sig i min vardag, dom kan användas i situationer som dessa:

Tjejen: Din mamma ringde precis, dom har vunnit 25 000 kr på Triss!
Jag: Get da fock outta heee! (synonymt med ”Det var som fan!”)

Valfritt reportage om senaste orkanen och dess hundratals offer:
Jag: Maron! (stavas ”Madonna” och är synonymt med herregud/oh my God)

Björn: Ge mig tillbaka min film du haft i över en månad nu, din jävel!
Jag: Ooooh! (synonymt med ”Nu jävlar tar du det lugnt innan du får en käftsmäll!”)

Givetvis yttras alla dessa mafioso uttryck samtidigt som man gestikulerar vilt med handen/händerna, i riktig italiensk anda.

Här följer några favoritcitat ur serien:

Paulie Gualtieri: How’bout you, remember your first blowjob?
Silvio Dante: Yeah. Of course.
Paulie Gualtieri: How long did it take for the guy to cum?

Tony Soprano: Vito, you did tell the police you didn't know who did this, right?
Vito Spatafore: Please. I may be distressed, but I know how to keep my mouth shut.
Ralph Cifaretto: Unless there's a big tuna sandwich around!

[during the executive card game, Matthew Bevilaqua tries to clean up cheese from Silvo Dante, Silvio goes ballistic]
Silvio Dante: What the fuck are you doing?
Tony Soprano: Sil, take it easy.
Silvio Dante: [turns to Tony] I'm losin' my balls over here! This fucking moron's playing "Hazel".
[turns back to Matthew]
Silvio Dante: Get the fuck out of here!
Matthew Bevilaqua: I was just trying to sweep the cheese away...
Silvio Dante: Why? Why now? Leave it there.
Matthew Bevilaqua: I don't know. I was just...
Silvio Dante: What?
[turns the other guys]
Silvio Dante: Where do you get these fuckin' idiots, huh? Where do you get them? He's sweeping the cheese, I'm trying to get...
[turns back to Matthew]
Silvio Dante: [shouts] Leave the fucking cheese there, all right? I love fuckin' cheese at my feet! I stick motherfuckin' provolone in my socks at night, so they smell like your sister's crotch in the morning. Alright? Now leave the fucking cock sucking cheese where it is! Here, here, here.
[he swipes off the cheese on his plate onto the floor]
Silvio Dante: Go ahead. Have a good time.

Tony Soprano: Maybe I should tap into my roots, too. My grandmother was half Indian.
Christopher Moltisanti: Get the fuck out of here.
Tony Soprano: No, it's true. She was in the Fakawee tribe.
Christopher Moltisanti: Oh, yeah?
Tony Soprano: Yeah. When they used to get lost in the woods, they stopped and said "Where the Fakawee?"

Silvio Dante: Chrissie, I hear you're doing good with the gambling.
Christopher Moltisanti: You kidding me? With the money I made, I could go work at Denny's for the rest of my life.
Silvio Dante: Yeah, like they would ever hire you.

Har ni inte redan sett serien får ni ta och göra det. Tycker ni inte om den måste det vara något fel på er, för serier blir inte bättre än så här. The Sopranos är den perfekta serien, en måttstock för alla andra serier, en klass helt för sig själv. Kvalitetsmässigt den bästa serien som någonsin gjorts.

Now get da fock outta heee! (även synonymt med precis som det låter)