Känner man inte till Corey Feldman är risken gigantisk att man inte är född på 80-talet. Större barnskådis på 80-talet får man leta länge efter. Gremlins, Stand By Me, The Lost Boys, Goonies, En Djävul Till Granne är bara några av filmerna han var med i under det underbara 80-talet, så han är ett riktigt roligt tillskott till mässan. Jag ska nog ta en autograf av honom, då på en bild av honom som karaktären Tommy från Friday the 13th Part IV: The Final Chapter, eftersom jag är ett stort F13 fan.



Sen är han ju dessutom med i ett avsnitt av Våra Värsta År där han förmodligen får ses som smått historisk, då han var en av väldigt få som Kelly sade nej till på en dejt. "Put out or get out" sade han, varpå hon slog till han på käften och lämnade bilen.



Skulle gärna vilja ha en autograf av honom från det avsnittet också, men det blir nog svårt att få tag på en högupplöst bild som man kan skriva ut och få signerad.

För ett tag sedan vann jag något på Ebay som jag varit ute efter väldigt länge. Faktum är att den legat nästan högst upp på listan över Star Trek föremål jag bara måste ha i samlingen. Det är banne mej det coolaste jävla föremålet jag har i min samling. Ni som har Star Trek V: The Final Frontier färskt i minnet kanske kan gissa vad det är när jag målar upp följande scenario:

Picture it: Kirk, Spock och Bones sitter vid en lägereld och konverserar, skrattar och sjunger. Då drar Spock upp följande apparat:



och frågar om någon är sugen på en "Marshmelon."



Damer och herrar, låt mig presentera min alldeles egna Marshmallow Dispenser!



Dessa såldes inte i affärer, utan man fick den endast genom att skicka in fem stycken tomma marshmallow påsar av företaget Kraft Foods i tid till releasen av den här filmen år 1989. Då fick man marshmallow behållaren med tillhörande sked & gaffel. Man fick till och med intruktioner över hur man "laddar" behållaren, signerat av James T. Kirk själv!



Fick även kupongen man fick med när man fick behållaren:



Jag vann den överraskande billigt, betalade endast 4.70 dollar för den medan den värderas till 35 dollar i det här skicket. Blev lite bittersött dock när jag fick se att idiotjäveln till säljare valt att använda originalboxen (den vita på bild #2) till att skriva mitt namn och adress på med svart tuschpenna. Han försvarade sig med att jag borde sagt till honom att inte göra det. Eftersom jag vann den så billigt trodde han inte att det spelade någon roll. Skönt att veta att vi aldrig kommer ha kort om idioter i den här världen.

Peter Falk, allas våran cigarrökande Columbo, har avlidit vid en ålder av 83 år. Han led av Alzheimers sedan en tid tillbaka.

Columbo såg jag en hel del av som liten, ingen kunde lösa mord som den gubben, en roll Peter Falk spelade i över 30 år och vann fyra Emmys för. Det är faktiskt tack vare karaktären Columbo jag fått följande standardsvar när någon säger något dumt och så jävla självklart: "Nähä, säger du det, Columbo?" Känns mer originellt än "No shit, Sherlock."

Just ja, en sak till...

Vila i frid och tack för alla härliga stunder i TV-soffan.

Walter Koenig AKA Ensign Pavel Chekov från originalserien av Star Trek, som jag ju ska träffa om några veckor på London Film & Comic Con, har äntligen fått bekräftelsen att han ska få sin egen stjärna på Hollywoods Walk of Fame. Han var den enda av skådespelarna från originalserien som inte redan hade en. I åratal har fans och Trekkies krävt att även han ska få den åtråvärda stjärnan utan lycka - fram tills nu.

Det var på tiden. Grattis, din kosack!

För några veckor sedan bestämde jag mig för att skaffa några vettiga pro bags & boards till min samling av ALF tidningar jag har här hemma. Medan jag ändå höll på bestämde jag mig för att det även var dags att scanna in samtliga serietidningar som inte redan var scannade. Att sitta och scanna objekt efter objekt är jävligt tråkigt, bilderna ska även döpas och ska man vara extra noga när det gäller serietidningar ska dom även graderas. Det tar ett bra tag, men när man är klar är man nöjd som få och man har fått en proffsigare samling som tack för allt slit.

Svenska ALF släpptes av Satellitförlaget mellan åren 1988-1990, sex nummer utkom 1998, 12 nummer 1989 och sex nummer 1990. Totalt släpptes det 24 nummer, ungefär hälften så många som i USA där 50 stycken samt några annuals och specials släpptes. Eftersom jag scannade samtliga 24 svenska nummer av ALF följer omslagen av dessa nedan:



Visst måste några av er läsare haft åtminstone en av dessa tidningar när ni var små?

Bäst av allt med tidningarna är att läsa breven och teckningarna som småttingar gjort till ALF. ALF svarar givetvis även på dessa brev, vilket är kul att läsa för sig själv med inlevelse.

När jag firade Björn under samma vecka fick jag även köpa en Magazine låda som han inte hade användning för. Den var precs vad jag behövde till mina ALF tidningar, för där får inte bara serietidningarna plats, utan även flertalet andra tidsskrifter som inte hade fått plats i en regular låda samt lite annat smått som inte får plats i hyllorna. Så tack för den, Björn! Så här ser det nu ut i nämnda låda:



Ett nummer av ALF Magazine:



Serietidningar:



Lite av det andra som inte fick plats någon annanstans:



Enda som fattas nu är några titeldelare för att göra det ännu proffsigare!

Fan va fräck den här utgåvan av en av mina favorit trilogier, Tillbaka Till Framtiden, är:



Hade jag inte mina principer hade jag köpt den. Inte bara för att den är så jävla fräck, utan för att det även skulle vara en klockren grej att få signerad av dom tre skådespelarna från trilogin som kommer till London Film & Comic Con, nämligen Christopher Lloyd (Doc,) Lea Thompson (Maggie/Lorraine McFly) samt Jeffrey Weissman (George McFly.) Tänk att få plattan som bilen är positionerad på signerad av dessa skådisar - vilket jävla samlarobjekt!

Tydligen har det blivit något fel vid produktionen av denna utgåva hos Universal, så bilen ingår inte längre när man köper den här utgåvan, vilket bara gör den ännu mer rare om man skulle få tag på någon version med bilen inkluderad.

Jag har en helt underbar sambo. Inte nog med att hon inte har något problem med mitt samlande av allt möjligt, hon ökar även samlingen själv ibland. När hon har för mycket pengar hon kan göra av med själv får jag alltid spontana presenter i form av DVDs av henne. Tidigt den här veckan fick jag till exempel The Bucket List, som jag velat ha ett tag. Eftersom jag sett och köpt några Jack Nicholson titlar dom senaste veckorna tyckte hon det var passande och jag är benägen att hålla med.



I torsdags var hon igång igen. När hon kommit hem från stan bad hon mig kort därefter att bädda sängen. Redan där visste jag att något var i görningen, för hon vet mycket väl att jag aldrig bäddar sängen och hon frågar mig aldrig annars. Men eftersom jag var i sovrummet för att piffa till min ALF samling en snabbis gjorde jag det ändå. När jag kom fram till min sida av sängen låg det ett inslaget paket. Ett tjockt paket. Vad kan detta ha varit? Jo...



Den fjärde säsongen av Dallas! Yiiiiiiiiihaaaaaaaaaaaa!

Nog för att jag uppskattar presenten så måste jag dock ändå vara liiiite cynisk och dela upp motivet bakom den på det här viset:

50% - Jag älskar min pojkvän och vill göra honom glad
50% - Jag vill veta vem fan det var som sköt J.R.!

För er som undrar så har vi inte börjat se på säsong 4 än, så om det är någon som tänkt spoila det för mig/oss kommer det ske ett nytt mord som får folk att fråga vem det var som begick det.

Love you, darlin'.

Efter några dagar i mörker utan internet, såg jag ljuset idag med ett fungerande internet och ett helt underbart paket som kom med posten:



That's right, hela andra säsongen av ALF på tysk DVD! Ni som minns följande inlägg vet varför det är så underbart. För er som inte gör det följer nu förklaringen till varför: releaserna i USA är syndicated versionerna, avsnittena är alltså klippta mellan 2-4 minuter styck, ibland ännu mer. Dessa är helt oklippta, vilket innebär att man får cirka 80 minuter mer ALF för pengarna! För mig som inte sett dom oklippta avsnittena sedan sent 80-tal/tidigt 90-tal och inte har något minne av det mesta är det här extra underbart, det blir nästan som att se avsnittena för första gången. Scenen jag länkade till i det här inlägget är t. ex inte med i den amerikanska releasen. Enbart den scenen gjorde det här köpet på 250 kr värt pengarna.

När jag är på så här bra humör brukar jag göra den här, här hemma:

När det gäller min samling av actionfigurer till Star Trek är det helt klart serien av Art Asylum som jag gillar mest. Av alla Star Trek figurer jag sett är det deras som har högst kvalitet, det är ingen jävla leksak för småbarn, som alla dessa Star Wars figurer som finns att köpa lite överallt. Dom här ska stå på display, vackra och ståtliga.

Under den senaste månaden har jag lyckats bjuda hem fem Art Asylum figurer från både England och USA. Det var inte vilka figurer som helst heller, utan Mr. Spock och Dr. McCoy finns med bland dom fem jag bjöd hem, några figurer jag länge velat ha till samlingen. I genomsnitt har jag gett ungefär 100 kr styck för dom, ett riktigt jävla kap med tanke på att dom flesta andra figurerna jag har av Art Asylum är köpta på sci-fi mässan här i Sverige där dom tar vansinniga 300 kr styck för dom.

Följande figurer väntar på att få öppnas och läggas i mitt IKEA Bertby skåp:











Det är betydligt fler jag måste skaffa och det är något jag kommer lägga mer tid och pengar på när det gäller mitt Star Trek samlande. När samlingen är klar kommer den nog ta upp ett av dom två vitrinskåpen jag har, så jävla många kommer det bli.

Ett av mina favoritklipp från Youtube är det här, där ALF sjunger på Billie Jean och moonwalkar lite. Från säsong 2, avsnitt 14 The Boy Next Door:

En ny, STOR gäst har blivit klar för London Film & Comic Con, nämligen:



Jupp, Brent Spiner AKA motherfucking Data från Star Trek: The Next Generation! Det här är ett så himla stort namn att jag ska ta mig en autograf av honom - JAG! Jag älskar Data, det är svårt att inte göra det med tanke på att han är en liten kopia av Spock. Samtidigt började Johannes gråta över att jag skulle träffa honom medan Dennis är så grön av avund att han skulle kunna få rollen som Hulken i den kommande Avengers filmen. Båda har "beställt" några autografer av mig som jag ska försöka ta av Spiner på mässan.

Snart bara en månad kvar!

En stor TV-personlighet gick bort igår, James Arness blev 88 år gammal. I Sverige är han överlägset kändast som Zeb Macahan i TV-serien Familjen Macahan, eller How the West Was Won som den egentligen heter. I USA är han dock mer känd för sina tjugo år och 635 avsnitt i TV-serien Gunsmoke, eller Krutrök som den hette här i Sverige. Han hade även roller i klassiska filmer som The Thing from Another World och Them!

Han var som sagt mest känd från Familjen Macahan på TV i det här avlånga landet. Jag såg på det som alla andra när jag var liten men kommer dessvärre inte ihåg mycket av den, mer än att den var populär. Riktigt populär. Ofantligt populär. Minns fortfarande hur morsan skrek åt allihopa när vi var ute på landet hos mormor och morfar att "Familjen Macahan börjar nu!"

Familjen Macahan var ett sånt fenomen att en av dom roligaste historierna jag någonsin hört inom familjen gjordes möjlig tack vare ett av seriens kanske största fans. När min faster var gravid och dagen kom då hon skulle föda barnet ska hon ha meddelat hennes man att värkarna börjat och att dom måste till sjukhuset. Svaret blev det följande:

"Du får åka dit själv, Familjen Macahan är på TV!"

Jag har under det senaste året varit sugen på att börja samla på dom fem boxar med samtliga avsnitt av serien som släppts här i Sverige, första boxen ska visst bara kosta en hundring på Media Markt här i stan, så det kanske är läge att göra det nu.

R.I.P.

Om det här inte är ett bevis på att det finns högre makter vet jag inte vad. Let me tell you a story...

Söndags, mors dag, vi skulle iväg till morsan för att fira henne. Äta god mat och se på några filmer. Jag kom på att vi bara hinner se en film då det var en viss landskamp jag var tvungen att se på kl 20:00 (jag missar ALDRIG under några omständigheter en landskamp.) Allt är lugnt, fram tills att grillen (vi lagade maten) började krångla och tog en evighet att bli klar. Nu skulle vi bli försenade och som bäst kanske komma därifrån kl 20:00 - fan också!

Vi anländer med maten och filmen som ska ses - The Taking of Pelham 123. Vi ser på filmen och efter blott en halvtimma börjar filmhelvetet att krångla. Den fastnar, hackar, hela köret. Vi försöker precis allting, spola, skippa kapitel, blåsa på skivan, i DVD-spelaren. Det var förgäves, skivan hade för mycket repor, något som visst undgått mig när jag köpt den på loppisen dagen innan. För att ersätta filmen satte vi på ett avsnitt av en av farsans favoritserier, Nash Bridges. Avsnittet RÅKADE bara handla om ett gäng kriminella som kapar ett tåg och använder passagerarna som gisslan. Coincidence? Fuck you.

När avsnittet är slut hinner vi precis hem med spårvagnen och kan se matchen. Slutet gott, allting gott.

Nä, men glömde jag inte något nu? Jo, DVDn gick ju inte att se på och är därför bara att slänga. Knappast ett gott slut då, tänker säkert många. Men faktum är att bara någon timma innan vi begav oss till morsan fick jag ett av dessa underbara mail från CDON där man blev erbjuden att köpa en film för endast 9 kr. En av filmerna man kunde välja var - just det, The Taking of Pelham 123.

Coincidence? Blow me.



Filmen beställdes och är nu här hemma hos mig. Personen som sålde mig DVDn på loppmarknaden brukar vara där andra veckor också, så jag ska ta upp det här med honom och får förhoppningsvis någon annan film i utbyte.

Debatten är slut, det finns en gud.