År 2004 är tidsresor inte bara en realitet, men även en möjlighet att ändra historiens gång för att skaffa sig makt och pengar. Jean-Claude Van Damme har huvudrollen i denna science fiction-thriller som blandar hårdkokt action med specialeffekter, kärlek och mord. Ron Silver spelar Van Dammes listige fiende i denna film som ger grund till eftertanke.

Timecop är Van Dammes mest framgångsrika film, det är den enda film han gjort som spelat in över 100 miljoner dollar i USA. Tekniskt sett kommer rekordet slås i sommar när vi får se honom helikoptersparka Sylvester Stallone i Expendables 2. Timecop gjordes när han var som allra störst, åren 1992-1995 var en sjuhelvetes bra period för belgaren, som gjorde fyra av dom bästa actionrullarna på 90-talet (Universal Soldier, Hard Target, Timecop & Sudden Death) och en av dom sämsta (Street Fighter) under dom fyra åren.

Mitt största minne av Timecop är från när jag var liten och som galnast i Schwarzenegger. Jag måste spolat förbi den trailern säkert 100 gånger, för den var nämligen alltid före filmerna Junior och True Lies som jag hade på VHS, även dom gjorda 1994 av Universal Studios. Nu var det länge sedan jag såg filmen och efter att ha letat runt efter ett svenskt ex ett bra tag fick jag äntligen tag på ett via Tradera. Som många Van Damme klassiker har även denna utgått sedan länge, så det var med stor glädje jag bjöd hem skönheten i helgen för en skamligt rimlig summa.

Filmen innehar en av dom mest löjligt coola scenerna i actionfilmens historia. Jag vill inte säga för mycket, så jag visar bara en bild som verkligen säger allt man behöver för att veta att jag talar sanning.

"Jaha, gamla goa' 'vatten-på-golvet-och-lite-el-i-mixen' tricket? Inget en trademark Van Damme split inte kan ta hand om."



"Och hör sen!"