R.I.P. Larry Hagman
En gigant har lämnat oss. Larry "J.R. Ewing" Hagman dog i fredag eftermiddags efter en tids kamp mot cancer. Han blev 81 år gammal och var omgiven av familj och vänner, däribland hans motskådespelarna Patrick Duffy (Bobby Ewing) och Linda Gray (Sue-Ellen Ewing) som var hans bästa vänner i 35 års tid.
Hur den nya Dallas serien kommer se ut nu blir svårt att förutspå, men det kommer aldrig bli detsamma. Dallas är synonymt med J.R. Ewing, den äldre. Utan tvekan en av TV-historiens bästa och mest minnesvärda karaktärer som han spelade så briljant. Nu hoppas jag innerligt att dom ger hans karaktär en bra och ett rörande send-off, som jag tycker att han fick i TV-filmen J.R. Returns, som i den nya serien inte räknas med i canon.
R.I.P.
R.I.P. Andy Griffith
Ännu en legendar har lämnat oss. Denna gång är det Andy Griffith som slängt in handduken efter 86 år vid liv. Han är mest känd för The Andy Griffith Show, komediserien som var en långkörare på 60-talet med sina åtta säsonger och 249 avsnitt. Hans son i serien spelades av ingen mindre än Ron Howard, som senare skulle spela Richie Cunningham i Gänget och Jag och sedan bli en av Hollywoods mest hyllade regissörer.
Jag kommer dock alltid minnas honom bäst för sin roll som Ben Matlock i deckarserien Matlock, som jag kollade på flitigt när jag var liten.
Sen får vi inte glömma honom som den oarmade Generalen Rancor, boven som endast Leslie Nielsens karaktär Dick Steele kunde sätta stopp för i parodifilmen Spy Hard.
R.I.P.
Grattis på 25-årsdagen, ALF!
Idag är en stor dag för oss alla, idag är det nämligen 25 år sedan det allra första ALF avsnittet visades på TV i USA. Han fyller alltså 25 år, den lilla rackaren. Min stora kärlek till ALF känner säkert dom flesta till, annars är det bara att förfriska minnet. Ja, ALF förändrade fanimej mitt liv, det är nog inte många som kan säga nuförtiden, men det är sant. Han har inte gjort mig till en bättre människa eller något sånt tjaffs, men samlandet blev en mycket stor del av livet när det väl kickade igång för 8 år sedan nu. Det har gett mig mycket glädje under alla dessa år och det är ingening jag kommer sluta syssla med.
För att fira denna historiska dag ska jag se på pilotavsnittet för typ den 45:e gången, det känns väldigt passande.
Grattis, Gordon (ALF) Shumway!
Star Trek 45th Anniversary - Living Long & Prospering
Man får personligen tacka för fem underbara år som Trekkie, vilket gett mig mycket glädje framför TV:n, men även allt annat man fått uppleva tack vare kärleken till Star Trek. Som dom olika konvent jag varit på under åren.
Skål!
WHOOOOOA BUNDY!!
Hans stjärna ligger, passande nog, mittemot en skoaffär.
Han har nyligen även fått sin allra första Emmy nominering, efter att kukhuvudena i Emmy juryn ignorerat honom under sina 11 säsonger i Våra Värsta År. Emmy galan kommer jag därför följa med stor spänning, det finns verkligen ingen i TV-branschen som förtjänar en Emmy mer än Ed O'Neill gör.
Bundy! Bundy! Bundy!
Leslie Nielsen får mig att skratta från graven
Leslie Nielsen var ju bara för jävla härlig. Det räckte inte med att han lämnade oss med klassiker som Titta Vi Flyger! och Nakna Pistolen filmerna, han bestämde sig även för att ge oss ett sista skratt vid en titt på hans gravsten.
Långt innan han gick bort visste han att det var just dom orden han ville ha på gravstenen, han nämner orden i bl. a den här intervjun:
Kan man annat än att älska honom?
Oh, just one more thing...
Peter Falk, allas våran cigarrökande Columbo, har avlidit vid en ålder av 83 år. Han led av Alzheimers sedan en tid tillbaka.
Columbo såg jag en hel del av som liten, ingen kunde lösa mord som den gubben, en roll Peter Falk spelade i över 30 år och vann fyra Emmys för. Det är faktiskt tack vare karaktären Columbo jag fått följande standardsvar när någon säger något dumt och så jävla självklart: "Nähä, säger du det, Columbo?" Känns mer originellt än "No shit, Sherlock."
Just ja, en sak till...
Vila i frid och tack för alla härliga stunder i TV-soffan.
You're a star, Mr. Koenig!
Walter Koenig AKA Ensign Pavel Chekov från originalserien av Star Trek, som jag ju ska träffa om några veckor på London Film & Comic Con, har äntligen fått bekräftelsen att han ska få sin egen stjärna på Hollywoods Walk of Fame. Han var den enda av skådespelarna från originalserien som inte redan hade en. I åratal har fans och Trekkies krävt att även han ska få den åtråvärda stjärnan utan lycka - fram tills nu.
Det var på tiden. Grattis, din kosack!
R.I.P. Uncle Zeb
En stor TV-personlighet gick bort igår, James Arness blev 88 år gammal. I Sverige är han överlägset kändast som Zeb Macahan i TV-serien Familjen Macahan, eller How the West Was Won som den egentligen heter. I USA är han dock mer känd för sina tjugo år och 635 avsnitt i TV-serien Gunsmoke, eller Krutrök som den hette här i Sverige. Han hade även roller i klassiska filmer som The Thing from Another World och Them!
Han var som sagt mest känd från Familjen Macahan på TV i det här avlånga landet. Jag såg på det som alla andra när jag var liten men kommer dessvärre inte ihåg mycket av den, mer än att den var populär. Riktigt populär. Ofantligt populär. Minns fortfarande hur morsan skrek åt allihopa när vi var ute på landet hos mormor och morfar att "Familjen Macahan börjar nu!"
Familjen Macahan var ett sånt fenomen att en av dom roligaste historierna jag någonsin hört inom familjen gjordes möjlig tack vare ett av seriens kanske största fans. När min faster var gravid och dagen kom då hon skulle föda barnet ska hon ha meddelat hennes man att värkarna börjat och att dom måste till sjukhuset. Svaret blev det följande:
"Du får åka dit själv, Familjen Macahan är på TV!"
Jag har under det senaste året varit sugen på att börja samla på dom fem boxar med samtliga avsnitt av serien som släppts här i Sverige, första boxen ska visst bara kosta en hundring på Media Markt här i stan, så det kanske är läge att göra det nu.
R.I.P.
Grattis, Mr. Sulu!
Det var själva fan vad man är sent ute med gratulationer till Star Trek skådisar. George Takei, som spelade Hikaru Sulu i originalserien, fyllde 74 år igår. Hikaru Sulu är nog den karaktär i Star Trek jag gillar minst, efter Uhura. Jag ogillar givetvis inte karaktären, dom andra tilltalar mig bara mer helt enkelt. George Takei är dock personen jag allra helst vill träffa av dom kvarlevande Star Trek skådisarna. Han är oerhört rolig med en självdistans man sällan ser bland kändisar. Helt klart är han den coolaste bögen jag känner till i Hollywood. Kolla bara in det här klippet:
Hilarious. För att inte tala om hans roast av William Shatner, som tillsammans med Betty Whites var helt klart roligast av alla:
Hoppas verkligen att han kommer på någon mässa här i Europa under dom närmaste åren, annars får jag helt enkelt dra till den årliga Star Trek mässan i Las Vegas, för George Takei ska jag fanimej träffa någon gång under min livstid!
Charlton Heston - Bad to the Bone
Idag är det tre år sedan världens mäktigaste skådis och person, Charlton Heston, gick bort. För att hedra honom på bästa vis valde jag att göra klart en fan video jag jobbat med ett bra tag nu, så att den skulle kunnas ses av världen idag. Jag nådde mitt mål och ni, kära läsare, är bland de första i världen att se denna video.
Känn er stolta, öppna en bira, sätt er bekvämt och kolla in Charlton Heston – Bad to the Bone!
För er som undrar så är klippena tagna från följande klassiska Heston filmer: Planet of the Apes, Beneath the Planet of the Apes, The Omega Man, El Cid, Ben-Hur, Soylent Green, The Ten Commandments, Major Dundee samt ett avsnitt av Vänner. Är det några av dessa ni inte sett råder jag er att se dom snarast, you damned dirty apes!
R.I.P.
Grattis på 80-årsdagen du med, Mr. Spock
HelvetesjävlaskitTelia! Leonard Nimoy fyllde 80 år igår, och jag var redo att önska honom all lycka i världen. Men mittbredband bestämde sig för att vara ett riktigt jävla rövhål och inte fungera alls igår, så nu får jag gratulera Nimoy en dag senare istället. Aja, shit happens.
Igår var det iaf 80 år sedan detta geni fyllde år. Ja, jag sa geni. Han är en fantastisk skådespelare, regissör, författare, fotograf och säkert en jävla massa annat. Av alla skådisar i Star Trek är det Leonard Nimoy jag respekterar mest, som skådis och person. Få har gjort lika mycket för en karaktär som Nimoy har gjort för sin Mr. Spock. Det mesta vi känner till om Spock kommer från hans idéer, inte författarnas. Vulcan Hand Salute? Nimoy. Vulcan Nerve Pinch? Nimoy. För honom var kvalitén alltid viktigast, var det något som inte stod rätt till så var han väldigt angelägen att göra något åt det och lyckades oftast. Han har dessutom regisserat två av dom bästa Star Trek filmerna, del III och IV, samt skrivit storyn till två och även producerat en.
Grattis, Herr Nimoy och tack även du för att du var så snäll mot mig när vi träffades för snart två år sedan. May you live long and prosper (ni visste att det skulle komma förr eller senare!)
Grattis på födelsedagen, Captain!
Nu var det visserligen igår han fyllde år, men va fan, jag är bara mänsklig. Hursomhelst så fyllde alltså William Shatner AKA Captain James T. fucking Kirk, Star Treks största stjärna genom tiderna, 80 år igår. Ger mig fan på att han lever i minst 10 år till, så aktiv som han är. Något annat accepterar jag inte.
Grattis, din stiliga jävel och tack för att du var så snäll mot mig vid vårat möte förra året!
Denny Crane!
Betty White, 89 - Störst i världen
Är det någon som missat faktumet att Pantertanten Betty White under den senaste tiden varit större än Nirvana var efter att Kurt Cobain skjutit sin värdelösa skalle av sig? Hon är precis överallt och verkar vinna varje pris hon är nominerad till, samt får varje Lifetime Achievement Award hon ännu inte tillärats. It's about fucking time, säger jag.
Det hela började väl runt 2009 när Betty White var med i en av dom större komedifilmerna det året; The Proposal. Hon stal givetvis showen, som hon alltid gör. Kort efter skapades en Fan Page på Facebook där man krävde att Betty White skulle få vara värd för Saturday Night Live. På kort tid fick sidan hundratusentals anhängare. NBC lyssnade på folkets krav och gav Betty White chansen att vara värd under ett avsnitt. Hon tog chansen och gjorde ett så bra jobb att hon både nominerades och vann en Emmy för sitt uppträdande. Det var hennes 19:e nominering och sjätte vinst.
I samma veva fick hon en av rollerna i den nya komediserien Hot in Cleveland, som nu är inne på sin andra säsong. Det tar inte slut där heller. Hennes nya film, You Again, hade nyligen premiär i Sverige och hon har gjort inhopp i dom väldigt populära serierna 30 Rock och Community. Under 2010 års Superbowl fick miljontals tittare se henne i den nu ökända Snickers reklamsnutten som har över tre miljoner hits på Youtube:
Det finns nog inte en enda fåtölj hos en talkshow som Betty White inte suttit på dom senaste två åren. Jay Leno, Jimmy Fallon, Craig Ferguson, Ellen, Oprah, Larry King, listan fortsätter bara. Alla vill ha en del av Betty.
Hon ligger i, den gamla tanten. Hon fyllde 89 i år och verkar ha mer energi än en feminist utan några H&M planscher att dra ner.
Hon har alltid varit älskad, populär och väl respekterad med sina nu 65 år i bagaget, men på senare tid har hon blivit något av ett fenomen. Jag är glad över att fler och fler upptäcker henne så sent i hennes karriär och hoppas att trenden fortsätter, må hon leva i många år till. Mer Betty åt folket!
Al slår till igen!
Imorse vaknade jag till en bakelse, en Coca-Cola och en massa inslagna presenter. Jag fyller nämligen år idag. Men det tog inte slut där. Som om morgonen inte varit tillfredsställande nog fick jag även bekräftat att Al Pacino valde att ge mig en liten födelsedagspresent han med genom att vinna sin fjärde Golden Globe. Han vann sin fjärde statyett för sin roll som Dr. Jack Kevorkian i den HBO-producerade filmen You Don't Know Jack. Han vann även en Emmy för samma roll i augusti förra året, som ni kanske minns.
Tack för den, Al, och grattis!
Ni kan ge er fan på att det kommer ett inlägg imorgon om alla presenter jag får under dagen, jag inväntar nämligen mina vänner om några timmar, så jag har inte fått riktigt allt än.
R.I.P. Anne Francis
Anne Francis gick bort igår kväll. Hon blev 80 år gammal. Det namnet kanske inte säger så mycket för dom flesta. För ett halvår sedan hade det inte sagt mig så mycket heller om man ska vara helt ärlig. Men på blott sex månader har jag kommit att förknippa henne med den (enda) kvinnliga karaktären Altaira i filmen Forbidden Planet. Hennes död innebär att vi förlorat två av huvudrollsinnehavarna i en av världens bästa sci-fi filmer inom loppet på sex veckor. Hemskt.
Här följer två bilder på henne tillsammans med dom andra huvudrollsinnehavarna: Leslie Nielsen och Robby the Robot.
R.I.P.
R.I.P. Per Oscarsson
Jag hatar svensk film. Jag hatar svenska TV-produktioner. Jag hatar svenska skådespelare. Därför gjorde det extra ont när jag fick höra att en av mina (få) favoriter inom svensk film och TV, Per Oscarsson, befaras vara död efter att hans hus blivit nedbrunnet. Senast på Julafton, när jag som alltid kollade på den underbara kortfilmen Kan Du Vissla, Johanna? satt jag och undrade hur gammal Oscarsson borde vara nu, eftersom han såg ut att närma sig 70 års ålder under kortfilmen som var lite över 15 år gammal. Ja, nu verkar han ju tyvärr vara död, och vilket hemskt sätt att dö på det var. Denna legend förtjänade ett värdigare slut på sina dagar.
Har under en tid även undrat om Kan Du Vissla, Johanna? är tillgänglig på DVD, och det var den visst efter en snabb googling:
Det blir ett köp av den någon gång i den närmsta framtiden, vilket gör den till den tredje svenska film jag har i min samling. Dom andra två är en Beck film och Irene Huss: Tatuerad Torso.
HAHAHAHAHAHAHAHAHA, nej nu var jag alldeles för rolig. Begår Seppuku innan jag någonsin ens släpper in några såna filmer här hemma.
Vila i frid, Herr Oscarsson, och tack för alla fina minnen.
R.I.P. Leslie Nielsen
En av mina favoriter i skådespelaryrket, Leslie Nielsen, har gått bort vid en ålder av 84 år. Jag fick veta detta genom ett sms från en vän som väckte mig med detta sms. En sämre start på dagen kan man knappast få. Trots sin höga ålder var det lite av en chock. Han var aktiv fram till sin död och man har alltid haft honom närvarande under livet genom sina många klassiska filmer. Han var helt enkelt en av de skådisar man tog för givet skulle leva för alltid. Sen vägrade han ju åldras under de sista 20 åren av sitt liv också.
Leslie Nielsen var ett komiskt geni, han kunde få en att skratta utan att säga något. Hans deadpan humor var i en klass för sig själv. Jag kallar honom ofta för "Kungen av Parodier", och det står jag för. Han var en stor del av min barndom. Vi i familjen kollade på Nakna Pistolen filmerna så ofantligt många gånger att jag sedan länge kan filmerna utantill. Den var en så stor favorit hemma hos oss att vi hade våra egna inside skämt med ständiga referat till dessa filmer. Om min morfar t. ex körde fort någon gång så gjorde genast någon av oss i baksätet så här:
Och skulle någon av oss gå ut till köket eller på toan när vi satt och kollade på TV eller film gjorde vi alltid en speciell dans som Leslie gjorde i den första Nakna Pistolen filmen, under baseball matchen efter att han skrikit "Strike!" Tyvärr hittade jag ingen bra bild på detta, men de flesta av er kommer väl ihåg den scenen. Ja, exemplen är många.
Det var dock inte bara Den Nakna Pistolen filmerna vi beundrade. Varje gång en ny Leslie Nielsen film kom ut på video så visste vi vad vi skulle göra en kväll den veckan, det var inget snack om saken. Titta Vi Flyger! var ju även den en favorit hemma hos oss. Det var just den filmen som gav Leslie Nielsen en ny karriär i komedi/parodi genren och gjorde honom omåttligt populär runtom i världen. Innan denna film kom ut år 1980 var Leslie Nielsen känd som en dramatisk skådespelare som jobbade mycket inom TV. En film jag skrivit en hel del om på den här bloggen som på senare tid blivit en av mina nya favoritfilmer; Forbidden Planet, hade han som sagt huvudrollen i.
Efter Titta Vi Flyger! kom TV-serien Police Squad! där Leslie Nielsen spelade samma karaktär som i Den Nakna Pistolen filmerna; Frank Drebin. Serien höll i hela sex avsnitt. Den anledning som gavs för att stödja nedläggningen av Police Squad! har blivit framröstad som den sämsta anledningen någonsin i TV-historien till att en serie blivit nedlagd . ABC lade ner serien med motiveringen att man var tvungen att verkligen kolla på serien för att uppskatta den, vilket dom trodde att de flesta där hemma inte gjorde. Dom syftar alltså på den kvicka dialogen och all bakgrundshumor som sker under varje avsnitt. Detta trodde inte ABC att tittarna skulle ha orken att uppmärksamma och lade därför ner serien.
Sex år efter att serien lades ner kom iaf den efterlängtade filmen The Naked Gun: From the Files of Police Squad! som allså fick två uppföljare. Det är dessa filmer som Leslie Nielsen är mest känd för, och de blev hans största succéer. Den Nakna Pistolen räknar jag som den andra bästa komedifilmen någonsin, endast Anchorman rankar jag högre.
Andra filmer med Leslie Nielsen i komedi/parodi genren som jag rekommenderar är följande:
Spy Hard
Dracula: Dead and Loving It
Wrongfully Accused
Repossessed
Scary Movie 3
Scary Movie 4
Superhero Movie
Många ser ner på Scary Movie filmerna utan att ha sett dom alla. Dom flesta tröttnade väl efter de två första och sket i del tre och fyra pga det. Passar detta in på dig som läsare får du tänka på följande:
1. Del 3 och 4 är inte gjorda av Wayans bröderna, istället tog männen bakom Titta Vi Flyger! Den Nakna Pistolen 1-3 filmerna Hot Shots! 1-2 över rodret. Den lyckade Zucker, Abrahams & Zucker trion tog över filmserien.
2. Leslie Nielsen är med i dom. Bara det gör filmerna sevärda.
Samma sak gäller Superhero Movie. Folk tror att det är samma skapare som gjorde de hemska filmerna Epic Movie, Date Movie, Disaster Movie etc. Men så är inte fallet, det är David Zucker som står bakom den produktionen.
År 2006 skrev jag ett beundrarbrev till Leslie Nielsen där jag även bad honom signera de två bilderna jag inkluderade i kuvertet. Mindre än två månader senare fick jag tillbaka mina foton med hans autografer på, dedikerade till mig med meddelandena "Lucks & laughs" samt "Keep laughing"
Dessa värderar jag högt vill jag lova.
Jag lämnar er med en samling av de bästa stunderna i Den Nakna Pistolen trilogin:
Och kom ihåg en sak: Kalla honom för guds skull inte Shirley!
Vila i frid Leslie, och tack för allt.
R.I.P. Tom Bosley
Han var som sagt med i TV-serien Happy Days, eller Gänget & Jag som serien heter i Sverige och det är den rollen jag altid kommer förknippa honom med. Han medverkade i samtliga 255 avsnitt under 11 säsonger. Utöver rollen i Happy Days har han gjort en massa annat, mest i TV-branschen. The Love Boat, Murder, She Wrote och hans egna serie Father Dowling Mysteries som gick i tre säsonger, är några exempel.
R.I.P. Mr. C!
Jag ♥ Edie Falco
Har ni någonsin fått en liten och oskyldig crush på en skådespelare/skådespelerska förut? Som gjort att ni genast vill fördjupa er i den personens TV och filmografi? Det är inte ofta det händer för min del, det är väldigt få skådespelerskor jag anser mig vara ett fan av. Antagligen för att filmografin oftast brukar bestå av minst hälften skit (romantiska komedier, tråkiga chick flicks etc) när det kommer till kvinnor i Hollywood, om man räknar bort storheter som Meryl Streep och Susan Sarandon kanske ("höhöhö, men sistnämnda var ju med i Thelma & Louise ju" - även skit kan smaka gott ibland!)
Edie Falco fick jag upp ögonen för nu under min andra genomgång av The Sopranos och har snabbt ökat i popularitet hos mig. Det är helt galet hur jävla bra hon är i rollen som Mrs. Carmela Soprano. Hon var full av dubbelmoral och motsägelser, gick på gränsen till att vara otrogen och tog några steg över den vid ett tillfälle. Med tanke på hennes tillvaro, kan man klandra henne? I slutändan gjorde hon ändå allt för familjen. Hon var stark nog att vända andra kinden till när det behövdes för att bevara familjen, som alltid var prioritet nummer ett i hennes hjärta. Man känner för henne, stör sig på henne, gläds för henne, skrattar med och åt henne. Hon lyckades visa alla möjliga sidor av karaktären, både de goda och de onda. Bland en röra av otacksamma snorungar och empatilösa gangsters var hon den som fick livet att funka för alla - vilken kvinna! Vilken skådespelerska!
Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om The Sopranos gjorde hon sig verkligen förtjänt av de tre Emmys hon vann för rollen för att inte tala om de många andra nomineringar och vinster hon fick för samma roll.
Om vi lämnar The Sopranos för tillfället kan vi istället prata lite om en annan HBO serie hon medverkat i; Oz. Det var så länge sen jag såg serien på TV3 att jag hade glömt bort att hon medverkat i den serien totalt. Hon var med i lite över en tredjedel av serien, 23 avsnitt och tre säsonger för att vara exakt. Detta gör ju bara att man längtar ännu mer tills den dag jag äntligen köper den kompletta serien på DVD, som jag länge tänkt göra men inte kommit till skott med än. I Oz spelade hon karaktären Officer Diane Wittlesey, en kvinnlig vakt i Emerald City. Mycket mer kommer jag tyvärr inte ihåg för att kunna gå in på detalj. Något jag däremot kommer ihåg är att hon gjorde en av de skönaste sakerna i serien genom att nita den otroligt jobbiga karaktären Claire Howell, även hon en kvinnlig vakt på samma fängelse och förmodligen en av de största subborna i TV-historia.
För att spola fram ungefär ett decennium kommer vi till hennas karriär i nutid där hon för tillfället spelar huvudrollen som sjuksköterskan Jackie, i komediserien med det passande namnet Nurse Jackie. Ja, ni hörde rätt. Förutom att vara en otroligt bra skådespelerska kan hon även vara riktigt jävla rolig. Hon (och serien) mixar humor med drama på ett perfekt sätt, till skillnad från Scrubs som gör ett halvtaskigt försök med en för stor betoning på humor som blev gammalt efter en säsong. 
Jag upptäckte Nurse Jackie väldigt nyligen. Jag hade velat se serien ända sedan jag hörde talas om den, men då den gått på SVT har det inte varit några sändningstider jag hat koll på. För några veckor tipsade dock min bror mig att jag skulle kolla på en viss serie vid en viss tidpunkt, jag glömde bort tiden och gick in på www.tv.nu för att kolla upp det igen, då stod det där strax under den TV-serien jag blev tipisad om - Nurse Jackie kl. 22:30! Klickade på titeln för att få lite mer info och BINGO! Det var första avsnittet av första säsongen, första repriseringen av serien på SVT. Jag såg till att sätta klockan på alarm så att jag inte skulle glömma. För att göra en lång story kort tog det bara två avsnitt för mig att veta att det här var en serie jag skulle komma att följa slaviskt, och beställde säsong 1 på DVD från engelska Amazon. Efter fem dagars väntan fick jag DVD'n idag:
Jag valde den engelska DVD'n eftersom den svenska är helt utan extramaterial. 182,53 kostade säsongen - frakt inräknat, inte helt fel. Ska bli kul att se resterande 9 avsnitten av första säsongen och ser verkligen fram emot att få se säsong 2, om det nu blir på DVD eller TV vetifan. Får se vad som hinner släppas först, DVD'n i England eller avsnitten på svensk television.
Edie Falco blev vid den senaste Emmy galan den allra första kvinnliga skådespelerskan som vunnit en Emmy i de två kategorierna Bästa Kvinnliga Huvudroll i en Dramaserie och Bästa Kvinnliga Huvudroll i en Komediserie. Det blev hennes fjärde Emmy statyett i den stora samling priser hon har där hemma.
Nurse Jackie är nu inne på sin tredje säsong i USA och fler lär det bli då både tittarsiffrorna är höga och kritikerna är lyriska över serien.
När jag googlade henne för ett tag sedan fick jag även reda på att Edie Falco är halvsvensk! Det kom som en liten chock, hade ingen aning om detta och det gör ju knappast att man gillar henne mindre. Hennes mamma är tydligen svensk medan pappan är italienare. Hon klämde ur sig kommentaren att med en svensk mamma och en italiensk pappa blev det en jävla massa köttbullar till middag när hon var liten. Annan intressant trivia jag hittade var att hon nyligen vunnit en kamp mot bröstcancer, har två barn som hon adopterat och är efterlyst för stölden av mitt hjärta. Hon är ingen typisk Hollywood snygging, istället innehar hon en viss naturlig skönhet som få andra kan stoltsera med.
Jag avslutar denna hyllning till den bästa skådespelerskan på TV med några favoritscener ur The Sopranos, där hon visar just hur bra hon är:
